Kära läsare,

Som skåning vet de flesta att jag är van vid gröna (eller mer korrekt 50 nyanser av bruna) vintrar. Så den temeperaturhöjning vi nu står inför är tackas för mig, men det vet i tusan om det egentligen är värt allt slask. Rut (hunden) tycker det definitivt inte, hon måste bäras över vissa vattendrag som uppstår lite här och där.

Metaforiskt har det varit ett av de största projektsjukeproblemen inom hälsa vård och omsorg, nämligen att projektet är skilt från vardagen av ett brusande vattendrag utan broar och båtar. Tvärtom så är det så att vi successivt rivit broarna och skänkt bort båtarna så att projekt aldrig ska omsättas i praktik. Design to fail-pricipen har fått råda.

Jag talar såklart om implementering och dess efterkommande kusin uppskalning*. Och de lyser båda med sin frånvaro. Dock kommer förändringar utifrån som tvingar oss till anpassning, men under motstånd.  För vi har ju inte avsatt några resurser för utveckling inom verksamheterna, de får helt enkelt svälja nya tekniker och mediciner bäst de kan. Och den improvement science som vuxit fram är det teoribygge som i och med 80-talet ansågs motbevisat inom organisationsvetenskapen. Läs mer om detta här.

På LHC har vi istället för implementering pratat om verksamheters mottaglighet för nya tekniker och arbetssätt. Förmågan att stödja lokal anpassning och utveckling är ett genomgående drag i framgångsrik implementering enligt forskningen. Och förstås i praktiken. Enkelt uttryckt kan vi säga att en bidragande orsakat till design-to-fail-praktiken som har utvecklats är att all utveckling fortifierats och bedrivs utanför vanlig verksamhet med egen finansiering och ofta undantag från regelverk. Då går det ju inte att införa i en vardag som fortfarande ersätts, regleras och utvärderas på gamla sätt.

En öppenhet för forskning och ett starkare inslag av resurser för utveckling i vardagen skulle kunna lösa upp många av de frustrerande knutar som vi suckar åt. Men då måste vi släppa lös krafterna i verksamheterna och inse att det krävs resurser. Resurser som finns reda, men på fel ställen. Omställning innebär en omfördelning av resurser. Det går inte bara addera tillfälliga pengar för enstaka områden, de gör mer nytta på golvet.

Att arrangera en teoretisk middag i helgen ger inte alls samma upplevelse som att faktiskt laga god mat och bjuda in vänner.

Trevlig helg!

Hans

*Verksamhetens skala och organisationens storlek samt förhållandet mellan dessa kommer Mellanrumssymposiet 10 april att delvis handla om.