Kära läsare,

Mörkret har lagt sig över oss nu i normaltidens halvår. Särskilt för oss som är lagda lite åt nattugglehållet. Mörkt när man vaknar och mörkt när man kommer hem. Och mörka moln på himlen när man tittar runtomkring sig. I medierna, i samtalen, i naturen.

De facto blir det så mörkt att folk skiter i beskrivningarna och verkligheten. Ingen verkar ju göra ett endaste dugg åt problemen. Samma gamla visa om och om igen hörs i valrörelser och på arbetsplatser. Klart att den som inte är med i alla försök och projekt och talar med de som faktiskt gör något tappar sugen. Och ibland, tyvärr, omdömet. Något måste man väl i alla fall göra – rör om i grytan!

Låt mig komma med en annan syn: vi är många som faktiskt försöker göra något. Jag ser det varje dag. Som vet att de gamla sätten att tänka inte löser dagens problem. Att varje system är designat för de resultat de frambringar. Som vet att politisk triangulering och rädsla för att ta lite större grepp i rädslan för att förlora makten och göra fel inte längre tjänar oss väl. Så långt har belackarna faktiskt rätt. Vi har inte ens lyssnat på oss själva. Men det kan ändras snabbt.

Vi kan se oss själva i spegeln. Vi kan intressera oss för resultaten av olika förändringar som faktiskt görs (inte titta i backspegelns föråldrade indikatorer). Vi kan intressera oss för den andre på riktigt. Lyssna, pröva, ompröva och värdera: vad vill jag egentligen? Vad vill den andre? Vi kan nu hjälpas åt och faktiskt göra världen bättre!

Imorgon hedrar vi alla dem som kom före oss eller rycktes bort i förtid. Enligt gammal svensk tradition. Inget fel med det. Snarare en välsignelse att ära alla dem som byggde en plattform för oss att gå vidare ifrån.

Och en möjlighet för reflektion. Tänd ett ljus och tänk på alla kämpar vars arv vi är skyldiga att föra vidare.

Trevlig helg,

Hans
1 november 2024