Presentation av LHC-rapporten ”Icke värdeskapande episoder i äldres vårdkedjor – en analys av komplexa flöden”

Ulla Gurner började med att redogöra för vad som kännetecknar en skör äldre/multisjuk patient, och vilka kriterier som legat till grund för studiens urval. Rapporten baseras på elva patientfall där vård- och omsorgskonsumtionen har studerats i syfte att identifiera icke värdeskapande episoder. Ulla gav ett antal exempel ur verkligheten på: upprepningar och onödiga omtag, parallella behandlingar utan samordning eller samarbete, vård på fel nivå, pseudolösningar och stopp i processen. Läs om dessa exempel i presentationen ovan. En övergripande slutsats är att styrningen inte är utformad för att möta de äldres behov av insatser från flera vård- och omsorgsgivare. Som Ulla brukar uttrycka det, det behövs en ”dirigent” som har mandat att samla hela orkestern.

Ulla Gurners presentation

Jon Rognes berättade lite om bakgrunden till rapporten, vilket också går att läsa om i förordet och sammanfattningen. Han betonade att vad gäller de fem icke värdeskapande episoderna som räknades upp ovan, så finns de underliggande problemen ofta i gränssnitten mellan olika enheter. Vem gör något åt det? Justeringarna måste göras ute i verksamheterna, men vem tar tag i det? Den frågan bollade han vidare till diskussionen.

Karin Thalén började sitt engagerande och medryckande inlägg denna morgon med att konstatera att rapporten gjorde henne beklämd. Det råder faktiskt inte brist på resurser i vården och omsorgen, anser hon, utan de används på fel sätt. Vi allokerar pengarna i stuprör som sedan inte hänger ihop. Därför fungerar t ex inte lean-tänket. En ersättningsmodell som ger betalt för den enskilde individen i vårdkedjan, dvs ett helhetsuppdrag är vad Karin bl.a. efterlyser. I sin tjänst som VD på HSB Omsorg vet hon hur det känns att bli ersatt per minut. Ett exempel från verkligheten är att en anställd har fyra minuter på sig att koka ägg från och med att hon eller han stiger innanför dörren hos patienten. Det blir löskokta ägg! la Karin lite dystert till.

Ett annat problem Karin ser i sin vardag är hur ålderdomligt det är med avsaknad av teknik. Papper och penna används alltför ofta, och finns det datasystem så är de inte kompatibla med varandra mellan kommuner och olika instanser. Karin Thalén uppmanade avslutningsvis till handling. Hon nämnde Danmark som exempel. Där har de gjort ett stort förändringsarbete i och med borttagandet av landstingen. Vi måste våga förändra och ha civilkurage.

Foto: Annemarie Brandt