Vad är ett perspektiv? Det är en rimlig utgångsfråga som en läsare av den här sidan kan ställa sig. Och framför allt, vad menas egentligen med LHC-perspektiv?
Ni som deltagit i några av våra aktiviteter eller läst någon rapport har nog klart för er att LHC sällan producerar evidens i bemärkelsen av statistiskt säkerställda analyser av vad som är sant och falskt i specifika situationer. Däremot hävdar vi ofta att vi kommer med forskningsbaserade perspektiv, som kan bidra till att beskriva, förstå och angripa gamla problem på nya sätt.
”Att ge perspektiv” på en situation handlar för oss ofta om att visa på variationen i möjliga ingångsvinklar och synsätt. Det är något som vi vårdar i våra arenabaserade aktiviteter, där vi för samman aktörer med olika erfarenheter, kunskaper och intressen kring vårdens gemensamma utmaningar. Möten och diskussioner visar nästan undantagslöst på en stor komplexitet när alla börjar betrakta sina hjärtefrågor ur ett systemperspektiv.
För LHC innebär erfarenhetsutbytena en möjlighet att beskriva (avbilda) verkligheten på ett mer nyanserat sätt. Men att visa på att ”allt är så komplext” är bara ett försteg för forskningen. Minst lika viktigt är att kunna erbjuda allmängiltiga förklaringsmodeller som kan vara till nytta i andra, liknande situationer. Här stödjer vi oss mot den i våra kretsar närmast ikoniske professorn Nils Brunsson (1981), som talar om syftet med organisationsvetenskaplig forskning som språkbildning snarare än avbildning. Avbildning är då en metodik som används för att nå fram till ett ”bra” språk. Att göra flera avbildningar där erfarenheterna från varje avbildning skiljer sig, innebär att ett mer komplext mönster växer fram. Det medför dock även att språket förbättras och blir mer användbart för att förstå generella processer och beroenden.
Ett exempel på hur LHC arbetar med språkbildning inom vårdsystemfrågor är genom att bryta ner begrepp som vi tycker används för vidlyftigt och därmed har tappat i precision och träffsäkerhet. Vad gäller samverkan har vi frågat oss vad det egentligen är som fallerar när de till synes eviga samverkansbristerna uppstår? Vi har analyserat det tidvis populära slagordet värde med avseende på vad det är som räknas – och vad som inte kommer med – när olika redovisnings- och uppföljningsmodeller tillämpas. Vad menas med kunskap och på vilka olika sätt sådan kan skapas har varit ett annat tema, även det med koppling till styrning. I ett aktuellt projekt dissekerar vi huvudmannaskap i syfte att klargöra vilka funktioner en huvudman egentligen kan och bör ansvara för.
Ett annat sätt vi arbetat med språkbildning är att föreslå nya begrepp som beskriver kända problem men riktar uppmärksamheten mot andra lösningsrymder än de gängse. Vi har pratat om mottaglighet för att få grepp om de förutsättningar som behöver vara på plats i olika verksamheter för att innovation och utveckling ska kunna komma till stånd. Störsystem är ett av våra favoritord för att beskriva oavsedda negativa konsekvenser av styrning, eller styrande effekter på en för hög detaljnivå. För att förstå och ta sig an samverkansutmaningar på djupet har begreppet organisatoriska mellanrum, ursprungligen lanserat av en av LHCs affilierade forskare, fått stor spridning. Det är naturligtvis extra roligt att se när ”våra” begrepp får eget liv och börjar användas av andra i deras arbete för att förbättra vårdsystemet!
Språkbildning är för det tredje en metod vi använder för att analysera förändringsförsök- och processer på ett systematiskt sätt: Från roll till relation beskriver hur samband och samarbete mellan aktörer kan se ut och utvecklas. Vill inte, kan inte, duger inte har hjälpt oss att sortera i olika slags hinder för innovation och utveckling och hur de kan angripas. Nyligen har vi testat ändamålsenlighet/räckvidd/relevans som metodbegrepp för att utvärdera styrverktyg med avseende på de sannolika effekterna.
En av de mest uppskattade LHC-modellerna som bygger på språkbildning visualiserat, är den så kallade fyrfältaren. Det är en matris som synliggör kategorier av patientbehov och vårdprocesser utifrån tidsperspektivet i behandlingen och graden av samarbete mellan vårdgivare. Ett ramverk som har visat sig gå att tillämpa för att få perspektiv på nästan vilken knäckfråga som helst, och som vi och andra hittills använt för att analysera innovation, patientmedverkan, ersättningsmodeller, digitalisering, mm.
Som en förlängning av detta arbete i språkbildande anda bjuder vi nu även in till denna sida – LHC Perspektiv. Här låter vi röster höras som lyfter olika intressen och pekar på konsekvenser av ett system som helst vill dela upp och aldrig foga samman. Här hittar du artiklar, reflektioner och spaningar – med det övergripande syftet att visa på perspektiven som finns inom hälso- och sjukvården och de nya insikter som kan skapas av forskning med systemperspektiv.
Särskilt roligt ska det bli att få ta del av fortsatta bidrag från partners till diskussionerna, samt inlägg från kloka forskarkollegor och andra kunniga som ska dela med sig på denna sida!