Kära läsare,

Våren gör tätare och tätare inbrytningar och ljuset är nu åter. Nu väntar ett halvår med mer ljus än mörker under våra dagar.

På vår hemmaplan, hälso- och sjukvården, gäller som vanligt devisen ”Everything, everywhere, all at once”. Jag hade förmånen att moderera två seminarier på Fokus Patient i veckan, ett om hur vi mäter och följer upp livskvalitet samt avslutningspanelen. Samt förstås även lyssna på en del mer diagnosrelaterade seminarier.

Det slår mig att det är f-n inte lätt att vara politiker. Varje tillstånd eller sjukdomsgrupp är omfattande, ja nästintill störst, och alla erbjuder enorma samhällsbesparingar om de sköts rätt. Alla! Och hur prioriterar man när allt är störst, erbjuder mest besparingar och borde prioriteras. Everything, everywhere, all at once…

Sjukvården är, för att uttrycka det milt, väldigt fragmenterad. Vi sågar hela tiden ut fler pusselbitar, men motivet är höljt i dunkel. Och ingen lägger pusslet. Att se vården ur ett systemperspektiv innebär att hela tiden justera skärpan på motivet och själva målet med pusselläggandet. Men det handlar inte om ett pussel utan många. På verksamhetsnivå är det omöjligt att hela tiden förhålla sig till alla olika regler och riktlinjer, det krävs fokus. Att göra en sak i taget och försöka ta den viktigaste först.

Kraven på interprofessionell kompetens, verktyg för att överskrida budgetgränser och föra sansade dialoger om mål och värderingar är stora. Att utrusta vårdens aktörer med sådan insikt och lämpliga verktyg borde därför vara i allas intresse. Då kan vi inte blanda ihop alla ingredienser hela tiden. Den soppan är inte god.

Så följ ett recept eller, om du är kunnig i köket, laga en rätt åt gången. Njut sedan tillsammans med dig själv och favoritboken eller några nära och kära. Ett recept för en god helg.

Trevlig helg,

Hans

21 mars 2025