Kära läsare,

Värmen närmar sig kokpunkten i mellovärlden. 90 grader når våra finlandssvenska vänner i sitt nummer och de leder fortfarande stort i spelvärlden (som brukar ha bäst koll – kanske skulle använda deras tekniker i vården istället för till gambling?). Men som vanligt kan det gå hur som helst.

Hur som helst kan man också beskriva vården. Senaste dikotomin jag hörde i veckan var att produktionssystem hämmar kompetenssystem. Alltså att vårdens krav på produktion, vilket ju innebär att vi ska ta hand om patienternas sjukdomar på bästa sätt, står i vägen för kompetensanvändning och -utveckling. Samma argumentation hördes om kunskapsstyrningen: det är dags att styra på kunskap och inte på ekonomi.

Att okunskapen fortfarande är så stor att denna skenbara motsättning fortsätter att odlas är direkt farligt för vårdens utvecklingskraft. Och därmed något som sätter krokben inte bara för innovation utan även för frodande arbetsmiljöer. Jag vet att det inte är jätteenkla frågor, men eftersom kunskapen om att ett fungerande produktionssystem ger bättre kvalitet och lägre kostnader finns, känns det onödigt.

Ekonomi är inte pengar. Det är resurshushållning, inte minst med kompetenta och drivna medarbetare och patienter. Idag förslösar vi dessa, bränner ut dem och bromsar deras initiativförmåga. OCH DET BEROR INTE PÅ ATT VI SÖKER EKONOMI I VÅRA VERKSAMHETER! Men ekonomi är en hjälpvetenskap, man kan aldrig börja med pengarna. Vi måste alltid börja med vad vi vill uppnå, vilka kompetenser, tekniska och andra resurser som behövs för att nå målen. Eller den yttre effektiviteten om man så vill, att göra rätt saker.

När det är på plats kan vi börja att göra rätt. Helst så fort som möjligt, inte minst viktigt för patienterna. Använda rätt kompetenser och andra resurser och i rätt mix. Det kräver omtänkande i ett system där vi bestämmer vem som ska göra saker först, och sedan funderar över vilka saker det är som ska göras. Då åker den inre effektiveten, att göra saker rätt, ofta ut genom fönstret. Vi behöver BÅDE kompetens och PRODUKTIVITET, liksom att kunna värdera vad som är rätt sak att göra.

Jag lovar att jag även vid utebliven KAJ-vinst i helgen inte kommer att kasta ut något genom fönstret. Då är det bara att gratulera en annan vinnare, krama om varandra och gå vidare. Eurovision är den absolut fredligaste miljön att vara i, önskar att vi kunde ha så inom andra områden också. Peace!

Trevlig helg,

Hans