Samtal med politiker: Hur mår svensk sjukvård?

Vården efter valet: Seminarieserie Del 1

Tankesmedjorna Arena Idé, och Leading Health Care, forskningsinstitutet Ratio samt branschföreningarna Swedish Medtech och LIF – de forskande läkemedelsföretagen genomför under våren och sommaren 2014 en serie seminarier kring vård och omsorg.

Första seminariet ägde rum den 19 mars.

——————————-

Politiken är viktig i ett sjukvårdssystem som är solidariskt finansierat. Därför arrangerar tankesmedjorna Arena Idé och Leading Health Care, forskningsinstitutet Ratio samt branschföreningarna Swedish Medtech och LIF, de forskande läkemedelsföretagen en seminarieserie under våren kring vård och omsorg. Serien avslutas i sommar under politikerveckan i Almedalen.

Det första seminariet hölls i Stockholm den 19 mars 2014 och samlade representanter från samtliga åtta riksdagspartier. Alla utom en, landstingsrådet Filippa Reinfeldt (M), sitter i riksdagens socialutskott. Som moderator agerade Willy Silberstein.

Snabbt framstod en enighet om att ojämlik vård och ökat inflytande är angeläget för partierna. Anders Andersson (Kd) visade upp ett exemplar av den första versionen av Öppna jämförelser om ojämlik vård som Socialstyrelsen presenterade i slutet av 2013.

– Vi har levt med en mytbild om jämlik vård. Vi är beredda att gå långt för att minska ojämlikheterna – som att ändra landstingsgränserna, sade han.

Öka inflytandet för patienterna

I stället för att avskaffa landsting ville Filippa Reinfeldt se en starkare ställning för patienten. Inför lagstiftning om patienträttigheter, föreslog hon. Även socialdemokraterna vill se ökat inflytande för patienterna, något Lena Hallengren (S), vice ordförande i socialutskottet, vill åstadkomma med patientkontrakt och sammanhållna vårdkedjor.

Anders W Jonsson (C), ordförande i socialutskottet, poängterade vikten av att mäta skillnader och publicera dem. Redan det att skillnader blir offentliga skapar ett tryck för minskade klyftor. Men det räcker inte.

– Kunskapsstyrningen från Socialstyrelsen måste bli mycket tydligare. När ett nationellt vårdprogram för en cancerdiagnos tagits fram ska det följas i hela landet, slog han fast.

På en fråga från moderatorn om varför det inte hänt mer för att minska den ojämlika vården trots att Kd och Göran Hägglund lett socialdepartementet i snart åtta år kontrade Anders Andersson med att tack vare Kd är frågan inte längre är tabu.

– Jag satt i Landstingsförbundets styrelse i 17 år så jag känner till hur låsta positionerna är. För att ta ytterligare steg mot en jämlik vård behövs en regionreform och mer statlig styrning, sade Anders Andersson.

Ökad statlig styrning

Mer statlig styrning fick också stöd, i varierande omfattning, från de övriga debattdeltagarna.

Per Ramhorn (Sd) menade att det behövs flera olika insatser.

– Vi vill se ett batteri av åtgärder med bland annat mer statlig styrning, till exempel obligatoriskt bindande nationella riktlinjer. Men vi säger nej till att avskaffa landstingen, sade han.

Agneta Luttropp (Mp) påminde om att synen på mer central styrning ser olika ut, beroende på vem man frågar.

– Landstingen hänvisar till det lokala självstyret, men vårdprofessionerna vill se mer statligt inflytande, sade hon.

Eva Olofsson (V) vill flytta makt till patienterna och professionerna.

– Avskaffa New Public Management och ge i stället befolkningen och de anställda i sjukvården mer att säga till om. Skottland är ett bra exempel på att vården kan demokratiseras med samtidig kontroll över kostnaderna, sade hon.

Barbro Westerholm (Fp) påminde om att vården i princip är ostyrbar.

– Det går inte att styra med direktiv och inte med ekonomiska morötter – utan det är patientens behov som ska styra. Låt en 90-årig patient få 45 minuter hos sin läkare så sparas resurser på lägre vårdbehov i det längre perspektivet, sade hon

Hur ska då politikerna agera för att minska ojämlikheten och öka patienternas inflytande?

– Sjukvården behöver större regioner och mer muskler, men vi tror inte på en förstatligad vård. Ojämlikhet har alltid funnits. Vi behöver en folkhälsokommission och inte begära att vården ska lösa problemen. Ojämlik vård löser sig definitivt inte med att enskilda patienter själv ska söka vård i ett annat landsting. Patienterna ska inte själva tvingas plocka ihop sin vårdkedja, sade Lena Hallengren.

Styr mot kvalitet, spara resurser

Finansieringen av sjukvården är en viktig politisk fråga. Under Alliansregeringens närmare åtta år har sjukvårdens andel av BNP ökat från 8,9 procent till 9,7 procent, men några av politikerna hävdade att det på kort sikt behövs mer resurser för att lösa dagens problem.

Filippa Reinfeldt menade att sjukvårdens resurser inte används optimalt idag.

– På ett år går det åt 600 000 vårddygn i onödan på grund av patientskador som kan undvikas. När vi inför ersättningssystem som driver mot bättre kvalitet kommer vi att frigöra resurser, sade hon.

Barbro Westerholm instämde i att det inte behövs mer pengar i det längre perspektivet. Dock behövs mer resurser i det korta perspektivet bland annat för att utbilda medarbetare, rationalisera, bättre IT och förebyggande insatser inte minst för de allra äldsta.

Lena Hallengren höll delvis med Barbro Westerholm.

– Vi kan inte blunda för att vi blir fler äldre – för att klara det behövs mer resurser. Sedan tror jag att vi kan använda resurser bättre än idag. Men på sikt behövs mer personal och resurser, sade hon.

Övriga debattörer tyckte ungefär detsamma: fler äldre och nya medicinska landvinningar ökar kraven på mer resurser men samtidigt finns besparingar att hämta hem genom ökad kvalitet och att arbeta smartare, det vill säga att varje personalkategori arbetar med de uppgifter deras utbildning förutsätter.

Inga eller kringskurna vinster i vården

Vänsterpartiet är det parti som tydligast har sagt nej till vinst i vården. De andra partierna vill ha tydligare krav så att vinster inte läcker ut till utlandet. Eva Olofsson tryckte på att man ser positivt på entreprenörskap, men med det menas även idéer och nytänkande inom den offentligt drivna vården.

– Vi välkomnar nytänkande som inte bygger på vinstintresse, sade hon.

Barbro Westerholm hävdade att för att få mångfald räcker det inte med offentliga huvudmän. Per Ramhorn vill se högre krav, eller trösklar, för privata vårdgivare. Agneta Luttropp vill att vinster återinvesteras i verksamheten. Hon betonade också att landstingen måste ha hög kompetens när de beställer och utvärderar vården.

Lena Hallengren säger ja till entreprenörskap hos både privata och offentliga vårdgivare. Men sade liksom i andra sammanhang nej till fri etableringsrätt.

Anders W Jonsson invände:

– Socialdemokraterna vill att politikerna ska bestämma var det ska ligga en vårdcentral, vi tycker att patienterna ska avgöra var det ska finnas vårdcentraler, sade han.

Varför så lite debatt?

Efter debatten mellan politikerna följde ”recensioner” av tre ”tyckare”. En av dem, Torbjörn Nilsson, politikredaktör på tidningen Fokus, sade att det är lite nationell debatt trots att befolkningen rankar sjukvården som en mycket viktig politisk fråga. En del av förklaringen är att sjukvården är decentraliserad och där stort inflytande finns lokalt.

– De politiska incitamenten för en sådan debatt på nationell nivå är svaga. Socialdemokraterna har ett högt förtroende i sjukvårdsfrågor men vill ändå inte riskera en konflikt i sjukvårdsfrågan. Partiledaren Stefan Löfven pratar inte om sjukvården. Alliansen har ett lägre förtroende hos befolkningen och vill därför inte att sjukvården får ett för stort utrymme i debatten, sade han.

Markus Uvell, vd för tankesmedjan Timbro, instämde i att sjukvårdsdebatt är svårt.

– Det är lätt att peka på brister men mycket svårare att lösa de problem många människor upplever. Något av det mest intressanta var att Barbro Westerholm sade att ”sjukvården är ostyrbar”. Det är förnuftigt att inse att det är oerhört svårt att få systemen att fungera på rätt sätt, sade han.

Trivialisering av komplex situation

Han var också kritisk mot en som han uppfattar som en trivialisering, till exempel den slängiga kritiken mot New Public Management.

– Det är inte bara vänsterpartiretorik utan även Stefan Löfven skriver på DN Debatt att man helt ska avskaffa det nuvarande styrsystemet i sjukvården och ersätta det med att lita på professionen. Det låter bra men är inte seriöst, sade han.

Även Irene Wennemo, ledarskribent på Aftonbladet, ser komplexiteten.

– Jag försökte fördjupa mig i sjukvårdsfrågor när jag var på LO och det var aktuellt med statlig sjukvård i Norge. Det lät riktigt bra, men kostnaderna skenade och ingen blev mer nöjd. Så jag skrinlade planerna att driva statlig sjukvård för Sverige, sade hon.

Markus Uvell noterade att ingen av politikerna nämnt Norge och förstatligandet där. Fanns det något att lära av erfarenheterna därifrån?

– Det är kännetecknande för flera sakområden, men i synnerhet för sjukvården. Vi diskuterar många samhällsproblem som om vi vore det första land på jorden att uppleva det. Allt som vi försöker lösa här har andra försökt lösa på andra håll, sade han.

Vinster i vården blir valfråga?

Torbjörn Nilsson trodde att socialdemokraterna när valet kommer närmre kommer att lyfta frågan om vinster i vården.

– De borde göra det med tanke på det deras potentiella väljare tycker, sade han.

Irene Wennemo trodde också att vinstfrågan kommer att få större betydelse.

– Det finns en ilska i befolkningen över det som gått snett och ilskan är större när vinsten försvinner utomlands, sade hon.

Alla partier måste ta ställning, menade Irene Wennemo.

– I paneldiskussionen tidigare lät det som om en ”politikens diktatur” i Sverige. Men det är ju det som är demokrati; vi väljer politiker som ska besluta. Sjukvården måste styras politiskt eftersom den bygger på skattepengar och för att patienter är i underläge, sade hon.

Finns det en risk att alla partier kommer att närma sig varandra närmare valet, frågade moderatorn och Markus Uvell svarade:

– Det kommer att finnas en skillnad i retoriken men sakpolitiskt är skillnaderna små. Generellt gillar patienterna de privata vårdgivarna, särskilt de storskaliga. Man kan vara emot av ideologiska skäl, men de praktiska problemen som kan kopplas till vinstdrivande verksamheter är små. Många människor är nöjda med sin privata vinstdrivna riskkapitalägda skola eller vårdcentral – därför nöjer sig socialdemokraterna med att ställa kvalitetskrav och kräver inte vinststopp som vänsterpartiet, sade han.

Källa: Life-time.se

Licencierat enligt Creative Commons