Lansering av nätverket för bättre hälsa, vård och omsorg

Tiden är nu mogen att ta nästa kliv i utformningen av våra system för hälsan, vården och omsorgen. Vi lever i en brytningstid där gränsöverskridande måste vara ett ledord. Vi har idag skapat en långt driven specialisering där vi både med
medicinska och ekonomiska verktyg fragmentiserat hälso- och sjukvården. Genom att excellera i konsten att dela upp har vi tappat förmågan att foga samman. Resultatet är organisatoriska mellanrum som mest liknar tomrum.

Nu börjar ett projekt som följer av vår seminariedag den 1 februari 2014 med bl a Maciej Zaremba att materialisera sig. I ett gränsöverskridande samarbete möts en rad professionsorganisationer för att arbeta med frågor om den nödvändiga
styrningen av vård och omsorg: Barnmorskeförbundet, Fysioterapeuterna, Naturvetarna, SFAM, Sveriges läkarförbund, Sjukhusläkarna, SYLF och Vårdförbundet.

Personalen som arbetar i och utför vård och omsorg är en viktig resurs. Om personalen uppfattar varje styrsignal som ett ingrepp i arbetet kan vi inte få ett värdefullt resultat. Genom att engagera alla parter kan vi driva förändringen ur ett inifrån-perspektiv.
Här kan vårdens och omsorgens alla medarbetare få en stark röst i utvecklingen, samtidigt som vi lyfter in hela sammanhanget med dess många krav. Välkommen att följa vårt arbete för en Bättre vård och omsorg!

Hur ska vi bli styrda?
Ett medarbetardrivet samtal om styrning och ledning i hälso- och sjukvården den 8 november på Handelshögskolan.

——————————————————

Referat från konferensen

Det var en unik företeelse i hälso- och sjukvården när åtta olika organisationer för arbetstagarna samlades den 8 november 2014 för att gemensamt diskutera vårdens styrning. Istället för att diskutera olikheter och problem har man enats om att gemensamt hitta nya vägar för bättre styrning och ledning.

Astrid Seeberger, överläkare, författare och en av initiativtagarna till det bredare symposium som Leading Health Care arrangerade den 1 februari 2014, inledde lördagssymposiet med en kort tillbakablick. I Handelshögskolans aula fanns knappt 100 personer som hade hörsammat inbjudan.

Dags för dialog med alla inblandade
Startskottet för det första seminariet och den pågående debatten om styrningen av hälso- och sjukvården var en artikelserie förra året i Dagens Nyheter av Maciej Zaremba om fenomenet New Public Management och hur detta påverkar styrningen av sjukvården. En annan orsak var, enligt Astrid Seeberger, en växande insikt i professionerna och hos politiska makthavare om brister i ledning och styrning. Färre vårdplatser är ytterligare en orsak till att många vill debattera styrningen av hälso- och sjukvården sa Astrid Seeberger:

– Trots att våra sjukvårdsresultat tillhör de bästa i världen har vårt sjukvårdssystem stora brister.
– Det var dags för en dialog mellan alla inblandade – professionerna, patienterna och politikerna, sa Astrid Seeberger.
Hon pekade också på den nya rödgröna regeringens miljardsatsning på ökad kvalitet i hälso- och sjukvården.

Flera aktörer är överens
Leading Health Care tog under våren initiativet till att flera aktörer gick in i Nätverket för bättre hälsa, vård och omsorg. För första gången samlas alla de inblandade yrkesorganisationerna och fackförbunden (se nedan) för att granska vårdens ledning och styrning och hitta nya vägar framåt. Diskussionerna under hösten ledde bland annat fram till symposiet ”Hur ska vi bli styrda?”.
– Det är alldeles för länge som vi hållit på med att diskutera problemen i vården. I nätverket är vi nu överens om att vi ska ta steget till att istället diskutera lösningar, sa Emma Spak.
– Vi som representerar vården måste börja bidra med ideer som leder framåt. Om vi ska lyckas påverka utvecklingen framåt måste vi enas.

Hur pass väl kommer de olika professionerna överens när de diskuterar vårdens styrning?
– Ju mer vi pratar med varandra, desto mer kommer vi överens. De andra organisationerna blir mindre ”farliga”, menade Emma Spak.
Hans Winberg från Leading Health Care nämnde några utgångspunkter för nätverket.
– Det är alldeles för lätt för alla större organisationer att bli så uppfyllda av sig själva att de tappar vad de är till för. Därför är det viktigt att de inte glömmer patienten och hur viktigt det är att patienterna får mer inflytande, både som individer och som grupper.
– Det börjar växa fram ett granskar-samhälle, inte bara i offentliga verksamheter. Problemet med det är att när transparensen ökar följs den av många många fler styrverktyg, som blir alltmer detaljerade, sa Hans Winberg.
– Då tenderar vi snarare att anpassa oss till reglerna istället för att reglerna hjälper oss att göra något bra.

”Ta bort detaljstyrningen”
Göran Stiernstedt var tidigare ansvarig för hälso- och sjukvårdsavdelningen på Sveriges kommuner och landsting och utreder idag, på regeringens uppdrag, hur vård och omsorg kan bli mera effektiv.
– Det är klart att mervärdet i hälso- och sjukvården skapas i mötet mellan patienten eller brukaren och personalen. Det är där effektiviteten byggs. Professionerna måste vara engagerade och ta ett personligt ansvar. Där råder en kris idag, som jag ser det.
– Det kan ske genom att en del detaljstyrning tas bort och att man drivs av känslan att detta är ”min patient”.
Det behövs en ordentlig diskussion kring förslaget om obligatoriska riktlinjer sa Göran Stiernstedt apropå det besked som den nya regeringen givit.
– Det skulle vara exakt samma signal till professionerna som New Public Management ger – ”vi litar inte på er”. Vi kommer att föreslå att landstingen ska sluta detaljstyra och framför allt inte införa verktyg som går rakt in i mötet mellan patient och vård och betonar faktorer som inte är relevanta.
– Vi ska inte sluta mäta, men vi ska ha en kultur där mätningen är ett stöd i mötet med patienten och brukaren.

”Drivkrafterna måste tas tillvara”
Henrik Gaunitz ser Nya Karolinska i Solna (NKS) som en katalysator för förändringsarbetet i Stockholmslandstinget.
– När vi kommit fram till 2016-2018 måste vi arbeta med styrningen på ett annat och mer snabbfotat sätt. NKS är en jättechans för oss.
– Vi har idag svårt att styra hela processer som går över många gränser. Vår styrning går i stuprören.
När Elisabet Wennlund fick ordet betonade också hon betydelsen av mötet med patienten.
– Det är där vi kan åstadkomma något.
– I en kunskapsorganisation vill medarbetarna känna sig professionella och att det finns en viktig mening med arbetet. Det är de drivkrafterna vi ska ta tillvara när vi diskuterar vidare kring styrningen av vården, sa Elisabet Wennlund.
Hon menade att vården måste bli bättre på att ge utrymme för det personliga ledarskapet och ta ett större ansvar för ledningssystemen:
– Idag är vi inte alltid bäst på att föra in nya kunskaper och rensa ut gamla.
Elisabet Wennlund nämnde ett exempel, som ofta leder till ställningskrig i sjukvården.
– Vi måste vara beredda att lämna ifrån oss vissa arbetsuppgifter till andra vårdprofessioner än den egna.

Pengar och kvalitet
I diskussionen om underlaget för styrningen tog Hans Winberg upp kvalitetsregistren och att dessa inte är anpassade för ledning och styrning.
– Ekonomer och beslutsfattare har tänkt att vården, med kvalitetsregistren, givit dem ett underlag som man kan sätta pengar på.
– Först tog läkarprofessionen fram kvalitetsregistren. Då trodde beslutsfattare och ekonomer att dessa parametrar var de viktigaste och satte pengar på dem, trots att kvalitetsregistren inte är utformade för den sortens styrning. Litet provokativt kan man säga till professionen att ”som man bäddar får man ligga”!
Göran Stiernstedt betonade kraften i den ekonomiska styrningen:
– När man sätter pengar på en viss åtgärd styr det stenhårt. Du styr en detalj men ingen kan kontrollera den övergripande kvaliteten.

Rätt kompetens och egen förbättring
Först ut bland företrädarna för vårdens medarbetare var Kristofer Jervinge:
– Det viktigaste är att styrningen medverkar till att alla professioner kan ta ansvar utifrån sin kompetens. Vi vill lyfta upp lokala lyckade exempel – det finns många sådana.
Elin Ericsson från Sjukhusläkarna:
– Det är viktigt att vi ser alla dem som är engagerade och som gör extra insatser för att det ska bli så bra som möjligt för patienten. Men organisationen gör inte att vi alltid hinner med vårt jobb på den tid vi har. Då finns det risk för att patienten hamnar mellan stolarna. Hon vill att de närmaste verksamhetscheferna får ett större mandat för att besluta om vilken kompetensutveckling som medarbetarna behöver – för att patienterna ska få så bra vård som möjligt.

Allmänläkarnas ordförande Karin Träff Nordström har varit ansvarig för både privata och offentliga verksamheter i vården:
– Jag vet att det är möjligt att bedriva en bra primärvård inom de ramar vi har idag i Skåne.
– Vi lever i det tredje mest läkartäta landet i världen. Ändå är det brist på läkare överallt. Jag kan bara dra slutsatsen att vi inte gör rätt saker.
Karin Träff Nordström illustrerade med ett exempel att det är svårt att genomföra förändringar även när alla, inklusive ansvarig chef, vill förändra.
– Vi sitter ofta fast i det gamla. Men vi kan absolut inte vänta till någon annan, eller Göran Stiernstedt, hjälper oss att förändra.

Gemensamma lösningar betonades
Det kom kritik från fysioterapeuten Stefan Jutterdal mot den rubrik som arrangörerna satt på medarbetarnas del av symposiet:
– Rubriken ”Vi som ska styras” är förfärlig. Jag tror inte på att vi medarbetare ska låta oss styras. Istället måste vi hitta drivkrafterna.
– Själva förändringsarbetet måste göras av oss alla. Och att förändra sig – det är en riktig utmaning.
Även Ingela Wiklund från Barnmorskeförbundet diskuterade det egna ansvaret.
– Under de senaste 10 åren har beslutsfattarna förstått värdet av att involvera flera olika professioner i utvecklingsarbetet.
– Effektiviteten i vården kan öka om medarbetarna får ett ökat ansvar för mål och innehåll.
Lisbeth Löpare Johansson stack ut hakan:
– Vi säger alltid att det är så ont om resurser men då vill jag säga att det finns en mycket stor outnyttjad potential i vården. Vi använder inte all kunskap fullt ut, trots att mycket mer forskning görs i alla professioner idag. Orsaken är att organisationen inte gör att vi inom de olika professionerna arbetar tillsammans.
– En patient som får vara aktiv och medverka fullt ut i vården är den andra stora potentialen.

Patienter efterlyser modernare bemötande
Många deltagare i diskussionen hade redan betonat samarbetet med patienterna när en engagerad debattör och anhörig steg upp på scenen. Britt-Marie Ahrnell skrev en mycket läst debattartikel om sin mans cancervård för ett och ett halvt år sedan. I sitt anförande på symposiet anspelade hon på perspektivet i vården och vårdens sätt att ta till sig termer från industrin:
– Vi patienter vill inte bli ”processade”. Och vi vill inte bli ”flödade”.
– Vården är dålig på ”omhändertagande”. Det gäller hur vården organiserar, koordinerar, informerar och kommunicerar med oss medan vi cirkulerar runt i sjukvården.
Britt-Marie Ahrnell illustrerade träffande med vårdens bemötande av hennes man. Hon önskade sig en modernare syn på kommunikationen med patienterna.
– Vården måste, likt resten av samhället, möta oss på många sätt. Varför ska vi ägna oss detta eviga köande i väntrum och i snålt tilltagna telefonköer?
Även Charlotte Winberg förmedlade iakttagelser som hon gjort som bröstcancerpatient:
– Jag tycker att det finns ett stort gehör för mina synpunkter. Men det finns mycket som patienten inte involveras i, till exempel tidsplanering och kommunikation.
– Jag menar också att vården skulle kunna ställa större krav på patienten.

Kvalitet högst prioriterat
Efter diskussionerna med professioner, patienter och administrativa beslutsfattare tog även de politiska beslutsfattarna till orda.
Emma Henriksson (kd) var först ut:
– Kvaliteten i vården måste vara det allra mest prioriterade. Litet orolig är jag för den nya regeringens prioritering av form framför innehåll.
– Det var mycket intressant att lyssna på er patienter och anhöriga som är röststarka. Det riktigt svåra är att också lyssna på dem som inte kan förmedla hur de upplever sin situation, till exempel patienter inom psykiatrin.

Ibland efterlevs inte besluten
Socialdemokraten Dag Larsson var tydlig med skillnaderna mellan ansvarsområdena för politik och verksamhet. Ibland krävs politiska beslut för att styra verksamheten men ibland räcker inte heller dessa till – han gav ett exempel från behandlingen av strupcancer i Stockholmslandstinget.
– Vården var utspridd på flera sjukhus med väldigt få patienter. Då tog fullmäktige beslut om att dessa ingrepp endast skulle få göras på Huddinge sjukhus. Efter fyra år upptäckte vi att ett annat sjukhus hade struntat i fullmäktiges beslut och fortsatt operera enstaka patienter. Då blir man ju förtvivlad.
– Detta illustrerar ett av vårdens styrningsproblem.
Även de allra yttersta ramarna för styrning kom upp i politikernas diskussion – ska sjukvården förstatligas eller inte? I den diskussionen går det, efter den förre socialministerns utspel i våras, en skiljelinje mellan kristdemokrater och socialdemokrater.

Förebyggande arbete behövs
Stefan Jutterdal passade i den avslutande delen på att framhålla det förebyggande arbetet som en styrningsfråga.
– Vi måste prioritera hälsa och förebyggande arbete för att klara helheten.
Astrid Seeberger kritiserade riksdagens beslut att avskaffa systemet med patientansvarig läkare och att det nu inte är obligatoriskt med en fast vårdkontakt för patienterna.
– Jag hoppas vi får tillbaka den patientansvariga läkaren men samtidigt att det inte innebär en minskad betydelse för de andra yrkesgrupperna, sa Dag Larsson som ett direkt svar.

Vägen framåt
Efter lördagens alla diskussioner gjorde moderatorerna en summering.
– Vi vet att det styrsystem vi har idag inte fungerar. Man kan inte ha för många och för detaljerade styrsignaler. Därför krävs det förändringar, menade Hans Winberg.
– Vi måste människoanpassa systemen och inte systemanpassa människorna.
Emma Spak sammanfattade dagens diskussion från professionernas utsiktspunkt:
– Vi har hållit oss huvudsakligen till möjligheterna och inte betonat problemen – det känns bra.
– Jag är stärkt i uppfattningen att ett nytt styrsystem inte kommer att frälsa oss från alla de problem vi har idag. Det är inte så enkelt att vi bara kan byta modell för styrningen.
Hon framhöll samtidigt att vårdens professioner inte behöver vänta på förändringar:
– Det finns mycket utrymme att redan idag genomföra många förbättringar. För att kunna göra det tror jag att de mest verksamhetsnära cheferna behöver ett större utrymme för att agera.
– Vi måste nu sluta beskriva våra yrken som om de vore i fritt fall. Vi ska ge varandra råg i ryggen för att nerifrån kämpa för att det ska bli mycket bättre hälsa, vård och omsorg.

Vill du lyssna på hela symposiet kan du göra det här.

——————————–

Deltagare:
Britt-Marie Ahrnell, anhörig, konsult och författare,
Elin Ericsson, vice ordförande för Sjukhusläkarna,
Henrik Gaunitz, chef för avdelningen Verksamhetsstyrning och stöd på Stockholms läns landsting,
Emma Henriksson (kd), ordförande i riksdagens socialutskott och gruppledare för Kristdemokraterna i riksdagen,
Kristofer Jervinge, utredare på Naturvetarna,:
Lisbeth Löpare Johansson, vårdstrategisk chef på Vårdförbundet,
Stefan Jutterdal, ordförande för Fysioterapeuterna,
Dag Larsson (s), oppositionslandstingsråd i Stockholms läns landsting,
Emma Spak, ordförande i Sylf,
Göran Stiernstedt, regeringens nationella samordnare för en effektivare vård och omsorg och tidigare ansvarig för hälso- och sjukvårdsavdelningen på Sveriges kommuner och landsting,
Karin Träff Nordström, divisionschef vid Skånes Universitetsvård och ordförande i Svensk förening för allmänmedicin,
Elisabet Wennlund, direktör på Stockholms sjukhem,
Ingela Wiklund, ordförande för Svenska barnmorskeförbundet
Charlotte Winberg, patient
Hans Winberg, generalsekreterare i Leading Health Care

Arrangörer: Nätverket för bättre hälsa, vård och omsorg

Moderatorer: Emma Spak och Hans Winberg