Välfärdsteknologi lindrar äldrechocken

Hjälpmedelsinstitutets totalundersökning av alla kommuner visar att få använder ny teknik i äldreomsorgen. Vilka är hindren för att politikerna ska satsa på den teknik som är bra för både äldre och den kommunala ekonomin?

På Almedagsveckans tredje dag deltog LHC:s generalsekreterare Hans Winberg som moderator på ett seminarium arrangerat av Hjälpmedelsinstitutet.Panelen bestod av Anders Ekholm, analyschef Socialdepartementet, Staffan Werme (FP), ordförande SKL:s äldreberedning samt Annika Strandhäll, förbundsordförande Vision.

– Bara en liten procentuell årlig produktionsökning krävs för att klara äldrechocken, och ökad kapitalintensitet – dvs mer teknologi – kan vara en del av lösningen, sade Anders Ekholm.

Panelen var överens om att kunskapsbrist och motstånd till förändringar är de största hindren för att införa välfärdsteknologi. Snäva ekonomiska ramar och detaljreglering av de berörda verksamheterna försvårar också. Många enhetschefer ser införandet av ny teknik som en tidstjuv i det dagliga arbetet, berättade Annika Strandhäll.

Värderingar är ett annat problem och föreställningen att det bara är fysiska människor som kan utföra vissa arbetsuppgifter.

– Personligen tror jag att det finns en risk att förslaget om bemanningskrav i äldreomsorgen hamnar i konflikt med teknikutveckling, eftersom det uppmuntrar till att göra som alltid förr, menade Stefan Werme.

Samtidigt får vi inte glömma bort vikten av mänsklig empati, och det är viktigt att noga analysera vad teknologi kan ersätta och inte. Detta varierar ju även individuellt. Från publiken hördes röster som tydde på att det i många fall kommer vara brukarna själva som är pådrivande när det gäller införandet av ny teknik i äldreomsorgen.