Kära läsare,

Vi går mot en Valborgs- och 1 Maj-helg i sommarens tecken (men var lugn – det kommer bakslag). Vi sjunger in vårens ankomst och en del demonstrerar för att hålla fast i yttrandefriheten. Man behöver inte hålla med om plakatens innehåll för att tycka det är vackert. Och att ljuset vinner över mörker är aldrig fel.

Frågan är om ljuset när det gäller systemutveckling av hälso- och sjukvården kan fås att lysa lika starkt som sommarhalvårets sol. Som organisationsforskare med ett passionerat förhållande till bra förvaltning av det gemensamma kan jag bara konstatera att dagens detaljrika och omedvetet mångfaldiga styrning ter sig lite mörk. Den tär på oss alla. Mellanrummen lämnas orörda, då de fylls av relationer och beroenden snarare än indikatorer och nyckeltal. Många mellanchefer vet inte riktigt vad de ska prioritera – styrsystem eller ledning av verksamheten? Eller den klassiska frågan: är ledare till för verksamheter eller verksamheter för ledarna?

Komplexitet förknippas allmänt med ett systemperspektiv. Vi talar därför att vi har wicked problems, som är komplext svårlösta. Jag skulle snarare hävda att vi under managementeran haft wicked solutions. Med det menar jag att vi har arbetat med omfattande lösningar i form av kvantitativ redovisning av snart sagt allt vi gör (audit society/pappersadministrationen). Denna typ av system utelämnar dock så pass mycket av det som faktiskt sker i verksamheterna att vi har fått ganska stora organisatoriska mellanrum. Där står en pressad personal och förvirrade patienter och väntar på att få sträcka ut handen och lösa saker tillsammans.

Prova redan vid elden ikväll. När vintern rasar kan vi sträcka ut handen till våra medmänniskor och kombinera våra styrkor.

Trevlig helg!

Hans