Kära läsare,
Så kom sommarvärmen till slut. Ett elände när man egentligen ska se ok ut i långbyxor men välsignat att få några extra sommarkvällar. Undrar om det är så att den som väntar på något gott alltid får vänta länge?
Och länge har vi väntat på verklig transformering av vårt hälso- och sjukvårdssystem. Medicinskt går utvecklingen rasande och paradigmskiftet till det en del kallar Medicin 3.0 är redan här. Kraftigt uppbackat av alla digitala revolutioner som tog ett tag innan de fick genomslag i praktiken, längre inom ”vår” sektor än andra. Men den är också här. Förvaltningsorganisationen, regelverken och styrsystemen – nja, om något har de exploderat till massiv detaljstyrning på distans. Ja, vi försöker leda barnkalas per SMS. Och om det inte fungerar försöker vi ÄNNU mer.
En av orsakerna tror jag är att när det kommer till organisering i den vetenskapliga vida meningen hänfaller vi åt trender och hugskott. Inom medicinen är begrepp väldigt viktiga. Vi vinnlägger oss om att definiera varje begrepp för att verkligen förstå vad vi menar. Men systemet är på många sätt blint när det gäller definitioner av verksamhets- och styrningsbegrepp. Politikens språk är så avlägset att vi gärna avfärdar och förkastar precisa policyresonemang. Likadant är det när vi ska omvandla policies till handling – översättningen fallerar. Och vi får oförståelse, ställningskrig och oförmåga att lösa problem på köpet.
Huvudmannaskap, nära vård, koncentration och väntetider blandas som problem och lösningar. Fråga är vilka de egentliga problemen är och vad lösningarna egentligen försöker lösa. Det får ofta hänga i luften medan vi pratar om allt och inget. Som filmen everything, everywhere, all at once.
Men med den dramatiska utveckling vi sett inom medicin och olika teknologier de senaste decennierna ringer alla varningslampor – på vårdgolvet, i verksamhetsledningen, på mellanchefsnivåerna, i politiska och tjänstemannaledningar lokalt, regionalt, nationellt och även internationellt. Något fungerar inte och vi är dåliga på att utnyttja landvinningarna.
På LHC har vi i snart 15 år arbetat med att reda ut begrepp, konkretisera genom mer precis begreppsanvändning och försöka frigöra all kompetens i systemet för att utvecklas och utveckla. Men det krävs en modig publik som vågar vrida och vända på gamla sanningar, utmana både oss och sig själva och framför allt arbeta tillsammans för att forma en morgondag som kommer att bli bättre.
Vi kan omöjligen veta exakt hur den ser ut lika lite som vi på förhand kan räkna ut alla effekter. Men i ständig dialog kan vi pröva oss fram och med en bra problemanalys lösa lite i taget och göra ändringar i ramverken. Det går.
Helgen är kanske inte lika oförutsägbar, men ändå vet vi inte exakt vad den bär med sig. En förmåga att följa med i svängarna gör både helgen bättre och livet lite enklare att leva!
Trevlig helg!
Hans