Kära läsare,
Så är då den intensiva seminariedelen av Almedalen över för denna gång. Vi som fortfarande är kvar i Visby har övergått till att notera vädret, det där livet och annat som försvann in i alla intensiva möten och dialoger. Samtidigt som vi jämför röster, vilka talat sig lite trötta.
Vad blev det av det då? Teman var lite givna på förhand. Det vet inte minst alla vi som försöker hitta den s k vinkeln på alla seminarier. Och inte oväntat har därför ojämlik vård, innovation, kompetensförsörjning och E-Hälsa/digitalisering varit genomgående teman. En notering är att blandningen mellan ämnena var större, ex kom digitalisering och E-häls in i de flesta vårdseminarierna, liksom blandningen på scenerna av olika kompetenser. Vi är på väg i in öppnare och mer dialogbaserad riktning.
Innemodellen värdebaserad vård förekom i många seminarier, någon kommentator som deltagit på flera förundrades över at det handlade om helt olika saker i olika rum. Vilket när vi släpper formeln som gör värde till en kostnadsindikator inte är särskilt långsökt. Hälsa, vård och omsorg handlar om många goda värden, vilka inte går att optimera i någon funktion. Det handlar om balansering genom goda samtal kring värderingarna bakom.
Här får du inför sommaren några spaningar om vad allt detta är och betyder.
Almedalen är en smältdegel av möten. Av naturliga skäl handlar de om att mejsla ut de policyområden vi tro behöver utveckling. Av lika naturliga skäl rör de mer VAD vi ska göra än HUR vi ska göra det. Det kan skapa lite otålighet, men att ha ordentliga frågor att besvara är bättre än att ha en massa svar utan relevanta frågor. Otåligheten gör också ofta att vi tänker att VADet är helt klart. Då är det bara att göra. Men vi glömmer ofta vad som krävs av tålmodigt utvecklingsarbete, involvering och engagemang för att komma dit. Vi drar ofta slutsatsen när något verkligen inträffar att det var den sista åtgärden eller modellen som blir förklaringen. Det liknar dock ofta mest vidskeplighet och besvärjelser. Vi glömmer det långsiktiga, vardagsnära gnetandet som krävs och där beroendet av lokalt engagemang och bra ledarskap är avgörande.
Om detta och annat kommer LHCs hösttermin bland annat att handla. Men den är låååångt borta! Just nu ser jag ut över ett Visby dränkt i sol och det där fantastiska ljuset. Jag hoppa tt det fortsätter så.
Må solen skina på er även när det regnar!
Trevlig sommar och på återhörande i augusti,
Hans