Kära läsare,

 Äntligen verkar det som hösten kommer! Även om regnet kunde uteblivit, så är det skönt med den lite krispigare luften. Tror det är åldern som gör något konstigt med en gammal sommarälskare, men det är vackert när löven omvandlas till ett färgspel. Jag börjar kanske äntligen acceptera årets växlingar. 

Och apropå årstidernas opåverkbarhet så kommer jag att tänka på hur alla som arbetar i särskilda ansvarspositioner, och de flesta andra positioner också, har att acceptera alla rutiner och växlingar som synes opåverkbara. Budgetåret, alla olika och spretiga styrsystem, alla olika motstridiga mål och värden som ska tas hänsyn till. Men olikt årstiderna är alla dessa skapade av oss själva, de är sociala konstruktioner.

I ett överstyrt kontrollsamhälle, som det vi har utvecklat successivt under årtionden, är detta ett lätt förbisebart faktum. Det får oss alla att bli små och offer för omständigheterna. Vården producerar de tjänster som bestämts i listorna av skallkrav. Leverantörer anpassar sig. Och beställare anpassar sig och lägger till lite fler krav varje gång något går snett. Vi lever som en fullt utvecklad och insocialiserad del av systemet.

Mats Alvesson, professor i Lund, kallade detta för funktionell dumhet. Ett begrepp jag tycker fångar allt på kornet och visar varför det är svårt att åstadkomma systemomställning. Ingen av oss vill vara den som skaver och förstör stämningen (inte alla i alla fall…). Därför är det funktionellt att göra saker som vi kanske i vårt eget lilla sammanhang tycker är lite dumma. Detta är alltså inte utslag av ren dumhet eller okunskap, snarare av ett socialt tryck där det är bättre att följa med än att försöka stoppa världen.

Kanske är det därför det är så svårt att tänka lean – som vi ju experimenterat med i vården sedan 90-talet – eftersom vem som helst måste få dra i tofsen och stoppa bandet. Vi som gör allt för att bocka av alla riktlinjer och program till punkt och pricka så att vi i alla fall följt stipulerade procedurer. Operationen går bra, men patienten blir sämre.

För att åstadkomma systemomställning måste vi därför ta små steg åt gången och vara helt införstådda med att det måste ske i samverkan med andra. Vi måste prata med och lyssna på alla andra som är beroende av oss och som vi själva är beroende av för att göra ett gott dagsverke. Den dagen vi anträder den resan kommer axlar att sjunka och misstänksamhet minska. Tillsammans kräver tillit och förtroende. Som inte kan styras fram. Däremot kan överdetaljerade och hypersmarta styrsystem sätta käppar i hjulet för oss.

Låt axlarna sjunka och prata med och lyssna på varandra i helgen också. Ett bra recept för att få en vilsam, glädjefull och givande helg.

Trevlig helg!

Hans