Kära läsare,

Maken till varm höst var det längesedan vi upplevde. Det förtar inte den årliga färgprakten som särskilt i solljus är så bedårande att man blir förundrad över årstidernas gilla gång. Än så länge är träden pålitliga och ljuvligt orangegulröda.

Pålitliga är också samtalen med företrädare för andra länders sjukvårdssystem. I veckan hade jag glädjen att få samtala med HR-direktörerna på universitetssjukhusen i Nederländerna. Och studieresorna slutar alltid likadant.

Jag har sett flera medicinsk-sociologiska studier från just Nederländerna där man arbetat med det som ofta kallas safety 2. Alltså ett förhållningssätt där man närstuderar sitt lokala arbete och försöker hitta och förstärka allt positivt som hände. Istället för att leta fel och brännmärka den eller de som var ansvariga. Min notering att jag sett en del lovvärt att lära från holländarna möttes med kommentaren: och vi som trodde det var ni som låg långt fram.

Min egen erfarenhet från olika delar av systemen såväl som helt olika länders system börjar bli tämligen rik vid det här laget. Och den genomgående sanningen har alltid varit att vi står inför samma problem, återvinner samma lösningar. Detta gäller lösningar för policy, styrning och ledning alltså, den medicinska och tekniska utvecklingen har sprungit förbi vår förmåga att organiseras för ett tag sedan.

När besvikelsen över att hitta en lösning att ta med hem lagt sig har vi dock ett enormt utbyte av att lära oss tillsammans med andra. Två och en halv timme blev dryga tre och intensiteten var underbar. Och vad vi i båda länderna försöker sträva efter är bättre kommunikation, starkare nätverk runt patienterna och mer samarbete. Som sitter så långt inne och är så svårt att översätta till styrningen. Men det går. Vi ger inte upp och jag hoppas på ett tätare utbyte med gruppen som var på besök.

Många täta och kommunikativa utbyten som ger inspiration önskar jag dig inför helgen.