Kära läsare,
Nu är vi i de få veckor på hösten när de där trevliga mellansäsongsjackorna går att använda. Precis den tid när det inte fryser och inte är brittsommar. Men bara några gånger, först är de för varma och vips är de för kalla. De passar aldrig vädret.
Precis så kan det vara med sjukvårdens utredningar. Som jag skrev förra veckan präglas debatten oftast av att vara överallt och handla om allting samtidigt. Så hamnade jag på ett rundabordssamtal i veckan på Handelshögskolan (i Stockholm alltså) där Stefan Svallfors presenterade slutsatser från Forteprojektet “Makten över kunskapsunderlagen” (2018-23, Falkenström, Svallfors och Höglund står för flera av publikationerna). Ett projekt som handlade om vårdens eviga styrningsproblem och rapporter och utredningarna om detta.
De konstaterar några saker. Först att problemformuleringarna är väldigt diffusa och i sig lösningsorienterade. Något LHC skrivit mycket om också. Därefter lyfter de fram att utredarna och expertgrupperna rekryteras i en ganska snäv krets och med få kunskapsdiscipliner. Vidare konstaterar de att feedbacken är svag och att referensgrupperna enbart består av intressenter med starka intressen i frågorna som avhandlas. Likaså är mottagandet av dessa utredningar diffust. Det är helt enkelt ofta oklart vad de leder till. Ibland utreds samma frågor om och om igen.
Till detta lägger rapporterna att verksamheterna är väldigt frånvarande i underlagen. Alltså golvet. Kunskapsproduktionen utspelar sig enbart på en övergripande och allmän nivå. Vilket också visats genom olika kunskapsstudier där forskare konstaterat att det krävs en viss distans för att kunna ta fram allmängiltiga (standardiserade) lösningar. För mycket kunskap om verksamheternas situationsberoende och faktiska villkor gör de valda lösningarna omöjliga.
Det är här teorier om system och komplexitet kommer in, och de stör. Då finns det inga optimala eller lättfångade lösningar utan det kommer att handla om hantering av motstridiga problem och lösningar som behöver omformas och anpassas. Hela tiden. Det blir mer av en pågående process än slutgiltiga sanningar. Problem som på modern nysvenska kallas för wicked problems är nämligen vanligast förekommande i en värld av motstridiga mål och värderingar.
Kanske, kanske börjar vi röra oss mot en idévärld som är mer anpassat till en snårig praktik. En värld som inte försöker förenkla mer än vad som går. Dock frodas de enkla och ensidiga lösningarna i offentligheten såväl som i politiken. Ett tag till.
Så varför inte vara lite motstridig i helgen och pröva andra perspektiv kring middagsbordet. Det är inte enkelt men väldigt tillfredställande.
Trevlig helg!
Hans
Generalsekreterare
Leading Health Care