Den 9 december bjuder Leading Health Care in till en konferensdag på temat ”Hur träffsäker är en förflyttning av huvudmannaskapet i vården?” Utgångspunkten är den Skuggutredning som LHC tillsammans med våra partnerorganisationer driver parallellt med arbetet i Vårdansvarskommittén. Utgångspunkten har hela tiden varit frågeställningarna som anges i kommittédirektiven men utan dess begränsningar.
Huvudmannaskapsbegreppet är ett lite nytt grepp för att ta sig an de eviga frågorna om strukturreformer i den svenska hälso- och sjukvården. Arbetet – både hos oss och inom Vårdansvarskommittén – har därför behövt inledas med grundläggande utredning kring vad som egentligen inbegrips eller bör inbegripas när man pratar om möjliga och önskvärda förändringar. För det första, handlar huvudmannaskap mer om organisation eller organisering? Organisation beskriver den formella ansvarsfördelningen enligt hälso- och sjukvårdslagen, vem som ska ha finansieringsansvaret och arbetsgivaransvaret. Organisering fokuserar mer på vilka funktioner som ska utföras på vilken nivå, och hur alla de nödvändiga resurserna för vårdens utförande ska koordineras i praktiken. Det senare ligger nära det perspektiv på styrning vi tidigare lanserat inom ramen för Moderna Policies och som vi nu bygger vidare på inom Skuggutredningen.
En utgångspunkt är att alla styrformer har sina för- och nackdelar och begränsningar i form av ändamålsenlighet, räckvidd och relevans. Huvudmannaskapsfrågan aktualiserar framför allt avvägningen mellan centralisering och decentralisering, ett en klassisk fråga inom såväl statsvetenskap som företagsekonomi (se vår rapport “Välfärden är värd en bättre debatt: Sex ofrånkomliga dilemman som måste balanseras”). I tidigare projekt har vi bland annat utrett nyttan med en ”nationell nivå” i (om-)organiseringen av vårdens kunskapsstyrning (se vår rapport “Kunskap (s)om styrmedel: Organisationsteoretisk genomlysning av nationellt system för kunskapsstyrning”).
LHCs slogan att ”Styrning på distans är som att leda ett barnkalas per sms” ska inte nödvändigtvis tolkas som att centraliserad statlig eller nationell styrning är omöjlig eller icke önskvärd. Dock bör det finnas relevanta problem som centralstyrning kan tänkas lösa. Förhoppningar om att förstatligande kan lösa effektivitetsproblem, minska resursbristen eller öka upptaget av innovation är inte ovanliga, men har svagt stöd i forskningen och i erfarenheter från andra länders strukturreformer. Däremot är omotiverade regionala skillnader i vårdutbud för patienter som beror just på att det finns fler än en huvudman en lågt hängande frukt för att motivera ökad statlig styrning. (Givet att det inte finns legitima eller ofrånkomliga geografiska skillnader som direkt talar emot en likriktning av styrningen.) Om ”lösningen” i form av mer centraliserad styrning inte kopplar tydligt till problemen kanske en uppflytt av huvudmannaskapet helt enkelt inte spelar så stor roll.
För att en huvudmannaskapsreform ska få goda effekter behöver man välja de rätta områdena, rätt nivå att inrikta styrningen på, och rätt styrverktyg som kan komma åt de problem man siktar på. Med dessa utgångspunkter intresserar vi oss i Skuggutredningen mindre för en helhetslösning, och mer för fallbaserade resonemang. Vi hoppas att vi på det sättet kan komplettera Vårdansvarskommitténs mer övergripande arbete kring stukturreformer.
Under hösten jobbar vi vidare med tre fallstudier – om tillgång till särläkemedel, hjälpmedel samt hantering av psykisk ohälsa i primärvården – där vi undersökt möjliga upplägg för och konsekvenser av en förstärkt statlig styrning. Under konferensen presenterar vi resultatet av detta arbete och får kommentarer från andra forskare i Norden, tjänstemän, aktörer inom vården samt politiken. Den som tycker detta låter spännande är varmt välkommen till konferensen den 9 december!
Varmt välkommen!