Kära läsare,
Så rullar höstterminen igång på nytt. LHC är ju en akademisk tankesmedja, varför vi gärna tänker i läsår. Och denna vår femtonde höst bär på många nyheter och återlanseringar. Ja, förutom ett moppekalas då den 9 december på vår födelsedag. Boka redan nu, för det blir åka av med huvudmannaskap i tanken!
Återlanseringar är att vi efter flera tyvärr lite tynande år på den publika fronten laddar för att ta Tillsammansarenan till Stockholm och Sveavägen 63. Dessutom blir det två konferensdagar om framtidens screening/tidig upptäckt av sjukdomar som ännu inte brutit ut, det är den 26 november. Och så presenterar vi fas ett i vår Skuggutredning till vårdansvarskommittén på födelsedagen den 9 december. Boka in om du vill åka med!
Nylanseringar är vår uppdaterade webb som idag lanseras ihop med vår nya plats för kunskap, reflektioner och spaningar – LHC PERSPEKTIV. Här kommer vi publicera artiklar där vi blickar både upp och neråt såväl som framåt och bakåt. Ofta blir det ur andras perspektiv – forskarkollegor, partners, med flera. Självklart får du även LHCs perspektiv, men vi är inget i oss själva, utan våra partners stannar världen!
Under paraplyt LHC PERSPEKTIV hamnar nu även vårt nyhets-/veckobrev. Veckans spaning fortsätter landa i din mejlkorg varje vecka, men i brevet kommer vi även bli bättre på att uppdatera om vad som pågår på LHC, samt dela med oss av andra tips och spaningar. Missa inte att prenumerera här!
Efter 15 år når man en viss mognad. Kanske också en viss ny nivå av frustration. För samtidigt som det hänt otroligt mycket både inom medicinen, medicintekniken och i samhället i övrigt känns det ofta som att vi ältar samma problem om och om igen. Dessutom provar vi reformer och lösningar som vi gjort under hela efterkrigstiden. Under mina 30 år i forskningen om förvaltning har jag träffat många slocknade blickar. Chefer i vården som återgår till sitt ordinarie medicinska värv eftersom inga förändringar går att genomföra. Ekonomer i vården som lämnar för att deras kompetens inte utnyttjas samtidigt som den behövs i andra typer av verksamheter. Innovatörer som har goda och validerade idéer som söker men aldrig finner sina mottagare och definitivt inga betalare. De byter bransch eller land och så var vi av med dem.
Slocknandet i blicken och utmattningen brukar inträda efter 10-15 år. Själv har jag i en eller annan skepnad verkat inom vård och omsorg i olika roller sedan tidigt 80-tal. Antingen är jag väl väldigt trög, eller så brinner en låga med en förhoppning om att vi kan göra så mycket bättre. Vi kan må så mycket bättre. Inget kan vara mer tillfredställande än att ge befolkningen i ett civiliserat land en bättre hälsa och god och nära vård i den form varje individ behöver den. Många är de som ifrågasatt mitt val att fortsätta trots motgångar (mothugg gillar jag däremot!) och gnetandet om varje surt infångat öre.
Men jag och mina kollegor på LHC är obrutet optimistiska och idealistiska om att en bättre morgondag är möjlig om vi arbetar på. Tillsammans. Så var säker på att det kommer mycket mera. En liten pånyttfödelse som tilltar i styrka ger oss gott hopp och mod, framför allt för att vi får arbeta tillsammans med så många kloka organisationer och de människor som de består av.
Dock ska vi inte slita ut oss direkt nu. Inför helgen tänker jag att vi försöker fånga sommaren som de facto lever kvar. Vi ska väl skynda att älska innan den blommande sommaren är slut, som Tove Janson lärde oss.
Trevlig helg!
Hans