Kära läsare,
Hej du vårt vinterland, nu är du här! Och med det bandvagnarna som hämtar insnöade bilister och rusning efter vinterdäck. Samtidigt släppte en psykologisk spärr hos mig själv och jag återvände till det traditionella jullåtslyssnadet och första julfilmen blev tittad på.
Just julfilmsgenren påminner väldigt mycket om reformerande av vård och omsorg. Principen är lite att har man sett en så har man sett alla. I veckan hade LHC partners ett möte med Susanna Alexius, forskare vid Handelshögskolan i Stockholm och på Score, på temat att leda i komplexitet. Med ett konstaterande att normen idag är att framför allt ha en plan. Det är på planerandets sköra trådar vi oftast hänger upp vårt hopp om en bättre morgondag.
Överdrivet planerande – förverkligat genom till exempel policies, strategier, riktlinjer mm mm – är motbevisat som mirakelmedel mot komplexitet av forskningen sedan flera decennier. (Läs den meningen en gång till, och rannsaka dig själv: betyder forskning egentligen något alls för dig?) Ändå försöker vi lösa kompetensbrister, vårdköer och vårdplatser med centrala kontrollsystem och riktvärden. Vilket alltså inte fungerar enligt hyfsat modern organisationsteori.
Till yttermera visso ser vi det också i uteblivna resultat. Och därför kan man precis som i julfilmerna använda samma plåt fast i helt olika sammanhang. Som julfilm kan det vara en trevlig flykt från vardagen, som reform skapar den ofta fler problem för personal och patienter än de löser.
Så får man rekommendera en julfilm och lite feel-good inför helgen? Det spelar ingen roll vilken du väljer, du får det som utlovas.
Trevlig helg!
Hans
Generalsekreterare
Leading Health Care