Den 26 november anordnar Leading Health Care en konferensdag om Framtidens Screening. Dagen fokuserar på nödvändiga förändringar i och anpassning av hälso- och sjukvårdssystemet (organisation, regelverk, hälsoekonomi, budget, etc) som behövs för att tillvarata effekterna av förebyggande medicin. Den här gången med särskilt fokus på typ-1-diabetes, vilket LHC arbetar med inom ramen för ASSET, en Vinnova-finansierad innovationsmiljö inom precisionshälsa med fokus på prevention av autoimmuna sjukdomar.
Även om diabetesområdet är ”nytt” för LHC så finns det många paralleller till hur vi tidigare resonerat kring vikten av systemtänkande och hänsyn till de faktiska förutsättningarna för införande av innovativa behandlingar. Vi har sedan länge beskrivit ett pågående perspektivskifte inom vården, där medicinska och teknologiska landvinningar gör att vi kommer allt närmare att förstå oss på och förebygga sjukdom innan den bryter ut, istället för att försöka bota när symptom redan är uppenbara (”Medicin 3.0” med det senaste modebegreppet). Vi har dock även uppmärksammat på bristen av motsvarande organisatoriska och regelmässiga förändringar inom vårdsystemet för att kunna omsätta alla nya möjligheter i praktiken – se exempelvis rapporten Moderna Policies.
Frågan om hur framtidens screening ska utvecklas och utformas illustrerar utmaningarna och de låsningar som riskerar att uppstå. Exempelvis befinner sig forskning som utvecklar diagnosmetoder och presymptomatiska behandlingar idag i ett moment 22. I många fall behövs bred datainsamling från (hittills) friska personer för att kartlägga riskfaktorer, hitta försökspersoner och utveckla läkemedel. Men om effektiva behandlingar inte redan finns tillgängliga och är evidensprövade bedöms det inom dagens screeningregelverk inte som etiskt försvarbart att aktivt försöka identifiera patienter.
Ett annat dilemma kring beslut om screening rör de ekonomiska aspekterna, där det gäller att kunna räkna hem insatsen både hälsoekonomiskt (teoretiskt, på samhällsnytto-nivå) och inom ramen för huvudmännens faktiska årliga budgetar. Vi har tidigare skrivit om skillnaderna mellan de olika logikerna i dessa beräkningssystem och om utmaningarna med att ”få det att gå plus” i båda systemen samtidigt. Screeningfrågan exemplifierar också de mer verksamhetsnära utmaningarna med att ersätta för innovativa arbetssätt, när vinsterna ofta räknas hem inom andra delar av organisationen än den som utför uppgiften.
Frågan om när screening är ändamålsenlig handlar också om mer grundläggande frågor om individers rätt till information om sin hälsostatus, och i vilken mån samhället bör stå för detta. När blir screening till kostsam överbehandling som oroar mer än den förebygger? Frågan måste naturligtvis bedömas för varje terapiområde. Men vi vet samtidigt att utvecklingen skapar ständigt nya möjligheter för individer att ta saken i egna händer, något som kan vara empowering men samtidigt leder till ojämlikheter mellan patienter med olika kunskapsmässiga och ekonomiska förutsättningar. Provtagning för riskmarkörer är inte praktiskt komplicerad och sannolikheten är stor att privata alternativ för självscreening kommer att börja erbjudas inom kort även i Sverige. Detta aktualiserar alla de etiska aspekter som förknippas med tidig riskkartläggning, samtidigt som utvecklingen lämnas att ske på ett okontrollerat sätt utanför den offentliga hälso- och sjukvårdens utbud.
Låter det här som spännande frågor att diskutera vidare?
Kom på vår konferens den 26 november om Framtiden Screening!