Kära läsare,

Julhandeln är över oss, tätt inpå Black Friday (week, month, year…). Ändå kanske det är julfilmerna som går bäst. Vi är många vars guilty pleasure är att lyssna på sådan gammalt som att ärlighet varar längst, ta hand om din nästa så får du mångfalt tillbaka och liknande värderingar som flera av oss växte upp med. Och ja, de är en del av det kristna budskapet. Men också de andra religionerna vi delar gud och historia med. Och de österländska. Och så vidare.

Men de får stå tillbaka i dagens samhälle. Kanske är det därför julfilmsboomen växer. På TV och i tidningar och allra mest på sociala medier växer hat, hot och behovet att behandla sin nästa som ohyra. Så att få en och en halv timmes vila från det är väl inte så farligt? Kanske till och med bra? Som en repetitionskurs i sådant vi höll högt för bara ett decennium sedan.

Så är det med popcornpolitiken också. Ni vet de där snabba utspelen, förenklade lösningarna, den mediavridna och oftast skenbara polariseringen. Alla spelar med, ingen är riktigt ansvarig.

Så till den för er läsare kanske halsbrytande twisten: är det detta vi bevittnar med nära vård (håll ut, jag är (nog) inte helt galen)? Uppfattningen som sprids i utredningar (Vårdanalys) och medier (senast Dagens Medicin) är att det inte händer något och att pengar pumpas in i ett gigantiskt svart hål. Det händer INGENTING.

På ytan är detta nog en rimlig slutsats att dra. Trots väldigt många goda exempel ute bland verksamheterna och en ständigt pågående kulturförändring som eldas på av detta arbete, så har det där skiftet, omställningen, lyst med sin frånvaro. Det finns några enkla förklaringar till detta som LHC har lyft fram i flera rapporter och seminarier.

Dels är omställningen till nära vård INTE en primärvårdsreform. Det stora hindret i vägen för en vård där patienten/brukaren/invånaren är i centrum är vallgravarna mellan kommun-primärvård-specialistvård (sjukhusen). Nära vård måste därför vara en VÅRDREFORM. Alla delar av ett system som ska ställas om måste beröras och engageras, annars blir det kraftfulla slag i luften.

Dels har vi ett fragmenterat sätt att både styra och följa upp vård och omsorg på. De gamla indikatorerna måste falla till förmån för riktiga data, expertkunskaper och dialoger kring verkliga utfall. Därför måste vi ha en helt annan syn på vilka data vi använder, hur vi blandar olika sorters data, även kvalitativa, och hur en utvecklingsinriktad uppföljning sker i praktiken. I Region Kalmar prövas LHCs tankar i skarpt läge. Vi följer med intresse vad som blir lärdomarna av det.

Ett vet vi: vi är aldrig framme. Livet är en pågående process med toppar och dalar. De hanterar vi med fördel tillsammans med vår nästa. Nästan som i en julfilm. Njut nu av helgen och, oavsett religion, det hopp om ljus och kärlek den faktiskt handlar om!

Trevlig helg,

Hans