Kära läsare,
Löv som blir gula, röda för att slutligen singla ner och bilda stora lövhögar är något som vi helt faktiskt ser framför oss varje dag nu. Människan följer samma förlopp, men lyckligtvis är omloppstiden väsentligt längre. Vi är dock inte enbart faktiskt biologiska varelser utan det finns en hel rymd av kunskaper, känslor och erfarenheter vi kan tillägna oss under livet.
Det har en mening att vi inte låter oss definieras av den materia vi de facto består av. Och vi är inte ensamma, isolerade individer. Utan språket där vi speglar oss i varandra och formas som sociala varelser hade vi inte haft någon gemensam värld att leva i.
Inte heller hade vi kunnat tala om en hälso- och sjukvårdssektor. Vi skapar den av materialistiska ting men bringar mening genom vår gemensamma berättelse om den. Allt detta kom över mig när jag fick förmånen att tillbringa hela söndagen på Sigtunastiftelsen och ett vetenskapligt festsymposium för att fira en 65-årsdag. Där möttes filosofer, teologer, AI-forskare med bl a en logoped. Mumma för både tanke och känsla (och kanske lite nördigt, vad vet jag).
Men det faktum att vi utan ett gemensamt språk enbart vore isolerade kroppar och att vår verklighet helt enkelt måste formas i ett samspel fick mig att tänka på hur vi delar in oss i subgrupper och identiteter för att ta oss an utmaningar. Och framför allt risken att vi i dessa grupprocesser riskerar att tappa bort förmågan att se de andra grupperna.
För vi behöver en förmåga att ställa oss utanför oss själva ibland och betrakta oss med andras ögon och perspektiv. Att kategorisera andra samtidigt som man identifierar sig själv med en viss grupp innebär ju att vi riskerar att skapa myter om de andra, eller den andre som ofta talas om i filosofin. Vi skapar helt enkelt splittring som riskerar att försvåra samarbete och förståelse. Och inom hälso- och sjukvården är det inte mer splittring och oförmåga att förstå andra som behövs. Vi behöver lära oss att samtala med allas olika perspektiv och där försöka lägga grunden för en kommunikation som för oss framåt. Just detta spår tänker jag mig är en uppgift för LHC att utforska tillsammans med alla våra vänner med sinsemellan olika perspektiv och mål.
Målet nu är dock att fira helg. Jag önskar en trevlig sådan med många perspektivbyten!
Trevlig helg,
Hans
25 oktober 2024