Historia och utveckling

Är den viktigaste frågan hur vi ska fördela pengarna?

Eller hur vi utifrån tillgängliga resurser gemensamt skapar mest värde?

LHC grundades 2009 med visionen att påverka utvecklingen av hälso- och sjukvården i en ny riktning. Efter våra första år med drygt 30 rapporter, partnermöten och fokusgrupper, seminarier och årliga Almedalsarrangemang kan vi konstatera att sättet att tala om sektorns utveckling har förändrats.

Samtidigt kvarstår många av utmaningarna. Nu måste vi vidare! Uppdraget från morgondagens medborgare och patienter kräver att vi börjar använda alla insikter i praktiken.

NU MÅSTE VI VIDARE!

Utmaningarna som väntar vården och omsorg är stora och spännande.

Det handlar om ökande krav från en växande befolkning. Om patienter som blir alltmer kunniga, uppkopplade och kan göra alltmer själva. Om nya arbetssätt, behandlingar och läkemedel som ska utvecklas och spridas. Om digitalisering, urbanisering, globalisering och smart teknik som river gränser och synsätt på vem som gör vad och hur det görs.

Därför utmanar vi oss själva, våra partners och alla andra: Kan vi på allvar ta oss an de samhällsproblem som på samma gång kräver bättre hälsa och bättre kvalitet, samtidigt som vi klarar av att hushålla och bäst använda våra gemensamma resurser?

Ja, säger vi. Men det krävs omtag, omtänk och omsorg. Såväl i tanke som i handling.

I tanke, genom att förstå de tankesätt som ligger bakom hur vi uppfattar och tolkar vår verklighet. Och för att med omsorg tänka nya tankar och därmed ge nytt ljus åt välkända problem.

I handling, genom att inspirera till att finna nya möjligheter, lust och energi att utveckla, pröva och framförallt gå vidare.

Då var vi vilse bland motstridiga problembilder och positioner

Sverige har ett av världens bästa sjukvårdssystem. Samtidigt lyfts ständigt olika tillkortakommanden fram i debatten, inte sällan kopplade till förlösande lösningar.

Är sektorn ostyrbar och kostnaderna skenande? Kräver den tekniska utvecklingen obönhörliga förändringar? Ska efterfrågan på högre tillgänglighet styra eller bör de verkligt sjukas behov gå före? Det är lätt att gå vilse bland motstridiga problembilder och positioner. Så skrev vi 2008 i boken Detta borde vårddebatten handla om.

Visst kan en renodlad och polariserad debatt tydliggöra skillnader mellan dem som är för och dem som är emot. Liksom den kan ge politiken tydliga profileringsfrågor och inspirera industrin att ta fram nya produkter. Att lyfta fram olika aktörers perspektiv och identitet kan skapa spänstiga och livfulla diskussioner.

Men en debatt präglad av olika bilder och skiljelinjer har konsekvenser. För det första hamnar systemövergripande och gränsöverskridande frågor i bakgrunden. För det andra låser etablerade skiljelinjer fast våra föreställningar om vad som är möjligt att göra. När vi utgår från det kända hamnar vi lätt i våra vanliga klassificeringar. Vi kedjar fast oss vid ett förr snarare än ett nu och ett sedan.

Nog nu, tänkte vi. Och beslöt att samla forskare från olika områden för att förmedla och dela sina insikter med målet att skapa mer begriplighet och samsyn i större perspektiv. Det blev starten på ett arbete som resulterade i bildandet av stiftelsen Leading Health Care, med målet att hitta nya vägar att utveckla vården.

Nu vill vi ha nya tankar, perspektiv och möjligheter att gemensamt gå framåt

För oss har det blivit allt tydligare hur vården påverkas – och ofta plågas – av alla dessa till synes motstridiga perspektiv och positioner. Och vi har tänkt oss att de mest intressanta frågorna finns i skärningspunkterna och mellanrummen. Det är just där som något nytt kan uppstå i nya former och genom nya bryggor.

Vi bildade LHC som en reaktion på att olika aktörer inom vård och omsorg så sällan talade med varandra. Det var mest prat om och förbi. Sällan möttes policyskapare, verksamhetsutvecklare och vårdprofessionella i samma rum. I praktisk vårdvardag blir konsekvensen ineffektivitet, en mängd motstridiga rop och signaler från olika håll och mycket som hamnar i det vi kallar de organisatoriska mellanrummen.

För vad är det som sker mellan våra etablerade enhets-, huvudmanna- och professionsgränser? Det där som ingen har eller tar ett formellt ansvar för? Det kan – när man studerar rutor – verka som inget finns där, men det är en felsyn. Organisationsteoretiskt förstår vi världen inte genom rutorna utan mer genom relationerna mellan dem.

Därför har vi skapat en plats där många kan tala med varandra och övergränserna med fokus på ett gemensamt större perspektiv: att skapa värde för patienter och samhälle och få syn på det som behöver skapas i mellanrummen.

Glädjande nog uppfattar vi nu en stor gemensam vilja att gå vidare mot en vård som tänker och agerar mer sömlöst och därmed kan bli mer tillgänglig, inkännande, kommunikativ, nätverkande och patientfokuserad. En vård som förstår att värdeskapande förutsätter en djupare dialog om vad som är värden och kan tala om värderingar.

Vi tror också att det ljus som behövs på vägen är nya begrepp och infallsvinklar. Liksom att att utmana och omforma de starka tankefigurer som präglar våra föreställningar om styrning och organisering. Inte minst vill vi utmana tanken om en Lösning Som Fungerar Överallt. Organisationsteoretiskt kan den faktiskt inte finnas då värdeskapande per definition är situationsberoende.

I förstone kan detta vara oroande. Att det inte finns någon lösning kan låta som en domedagsprofetia. Fast bakom den misantropiska fernissan ligger något djupt etiskt och filantropiskt.

För när man tänker efter noga kanske det är så att det är just detta som gör att vi fortfarande behövs som människor och som gör att vi kan skapa värde tillsammans. Som ledare, medarbetare, samarbetspartners och som de patienter och anhöriga vi alla är eller kommer att bli.